I skrivandets stund finns det 2 linjer Lunaliahundar:
På sikt kommer det fler träd.
För att det ska fortsätta finnas obesläktade hundar i respektive linje är det viktigt att ha en strategi och struktur.
Därför har jag nyligen infört in en regel i avelspolicyn som säjer att fr.o.m år 2020 ska minst den första hunden som går i avel ur en viss kull, gå i avel med en sk FUP-hund. FUP står för Född Utanför Projektet.
Det betyder att, fr.o.m 2020, så är det alltid så att innan två linjer kombineras i en viss generation så har det alltid fötts minst en kull valpar ur respektive linje vars ena förälder är född utanför projektet, dvs inte är en Lunaliahund och heller inte släkt med någon Lunaliahund.
Den regeln , i kombination med att det kommer tas fram nya linjer framöver som även dessa lyder under den regeln, gör att det alltid kommer finnas Lunaliahundar som inte är släkt med varandra.
I annat fall skulle vi inom några år hamna i ett läge där alla Lunaliahundar är släkt med varandra och att det enda alternativet är att endast avla med FUP-hundar vilket skulle göra det svårt att , i tillräckligt tillfredställande grad, behålla typen på hundarna över populationen.
Det kan komma ett läge då den regeln tillåter undantag ochframöver kommer man sakta och succesivt behöva använda färre FUP-hundar.
Det finns 3 olika sätt att ta fram Lunaliakullar
-
Para två Lunaliahundar med varandra
-
Para en Lunaliahund med en FUP-hund som uppvisar (har en fenotyp) och sannolikt bär på (har en genotyp) de egenskaper som eftersträvas (mentala, exteriöra och medicinska/funktionsmedicinska)
-
Para 2 FUP-hundar som båda själva uppvisar och sannolikt bär på de egenskaper som eftersträvas (skapa ett nytt träd)
Bland de tre olika tillvägagångssätten så är det både enklast, roligast och tryggast (vad gäller att förutse valparnas egenskaper) att para en Lunaliahund med en annan Lunaliahund. Man känner linjerna på djupet (föräldrar och längre bak) och minst lika viktigt på bredden (syskon som ju uppvisar vad en potentiell avelshund kan tänkas bära på utöver vad hen själv visar upp) och det blir mycket lättare att avgöra vad man kan förvänta sig av hundarna vilket gör att fler hundar hamnar i rätt sammanhang vilket i sin tur leder till att hundarna mår bättre, omplaceras i mindre utsträckning osv.
Det går inte att endast para Lunaliahundar med andra Lunaliahundar och därför är det jätteviktigt att hela tiden tillföra nytt blod i den utsträckningen som det är nödvändigt.
Men vad händer i framtiden, om man har ex 8 linjer, kan man då stänga stamböckerna?
Som jag ser det så ska de aldrig stängas.
Sköter man sakerna från början, dvs väljer att lägga mycket krut på att kunna förutsäga ett kullmedelvärda men helt utan att inavla så kommer man naturligtvist en dag kunna ta de flesta kullarna inom populationen, men detta kräver underhåll och underhållet är att tillföra nytt blod i förebyggande syfte, dvs att inte ens komma i närheten av en inavelsdepression.
Att helt stänga stamböckerna är att sätta ett bäst-före-datum på populationen och det skulle undergräva hela poängen med att avla utanför etablisimanget.
Det kostar mycket energi och annat (såsom att få ta emot fördomar och rent hat) att ställa utanför på det sättet jag valt att göra och det som gör det värt det är just att kunna avla på ett hållbart sätt, att underkasta sig naturens krav på genetisk variation och att kunna följa med i evolutionen även vad gäller tamhunden. I annat fall, dvs om jag strävade efter att avla med helt stängda stamböcker skulle jag valt en enklare väg, dvs att avla inom en redan befintlig (och sluten) population.
Information om Lunaliahunden och så även aveln och avelsstrategin är flyttad till en ny hemsida som bara beskriver dessa hundar och avelsprojektet i stort:
www.sundhundavel.se