Hem -> Leva med hund -> Hund-specialiteter som kan behöva styras om

 

 Alla varelser har behov och förmågor som är specifika för såväl art som underart/ras och individ.

I grunden finns behoven som alltid härleder till övelevnad. Förmågorna finns och utvecklas för att uppfylla behoven varför förmågorna också, om än indirekt, är kopplade till överlevnad.

 

Ibland kan vi se ett beteende hos vår hund som vi kan härleda till hundens behov och förmåga som art, släkte och individ och som inte passar bra in i den miljön och/eller det samhället vi lever i.

Det kan vara behovet av mycket och fet mat i en miljö där det finns ett överflöd av sådant.

Eller en hund som jagar harar så fort hen får syn på en trots att miljön erbjuder bilvägar och trots att viltet bör få slippa jagas av våra hundar.

Vi får då skapa restriktioner av något slag. Vi kanske har en hund som funkar bra i alla lägen....tills det kommer en hare. Våra restriktioner består av att ex. avleda eller koppla hunden då vi närmar oss platser där hararna kan dyka upp. Det är förstås bra att vi gör så dels för att inte skrämma upp haren och dels för att slippa riskera att våra hundar blir överkörda/ är med om eller bidrar till trafikolyckor och dels för att inte bidraga till skapandet av vanan att jaga harar.

Eftersom behovet och förmågan, genetiskt sett, är direkt och indirekt kopplat till överlevnad så kan betendet att ex spåra och jaga harar bli nästintill tvångsmässigt. I fallen med en hund som har en stor jaktinstinkt (spåra/söka och jaga potentiell föda) men lever i en miljö/ i en verklighet där det inte passar in så kan vi styra in behovet och förmågan på en aktivitet där hundens behov kan uttryckas och där förmågorna får lov att utvecklas. I ovanstående exempel skulle vi exc. kunna lägga spår med mat i och/eller föremål (leksaker) för jakt- och kamp-lek.

Av att göra  det vinner vi följande:

1. Vi blir mindre problemorienterade vad gäller våran hund. Vi ser att det som finns där finns av en anledning och förstår att det i grunden handlar om något konstruktivt. Med den attityden ökar våra förutsättningar att transformera beteendet till något konstruktivt som vi rentav kan ha nytta av i många fall.

2, Våran hund blir mer tillfredställd och mår bättre och fungerar därmed bättre i relation till sin omvärld, inklusive dig.

3, Eftersom vi lyckats få hunden, om än delvis, att ge uttryck för behovet och utveckla förmågan är det sannolikt att hunden inte är riktigt lika benägen att ge uttryck för behoven på det viset som inte passade oss/miljön/samhället.

4. Eftersom hen nu får vanan att uttrycka behoven samt utveckla förmågan i ett samarbete med DIG så blir det sannolikt så att hunden blir mer benägen att invänta dina signaler när ett spontant tillfälle till beteendet ges.

 

Läs gärna också om:

Hundar som skäller mycket när det ringer på dörren, när någon går utanför dörren ect

Att bita, slita och kampa med kläder, koppel mm