Hem -> Leva med hund -> Hundmöten

 

 

Många hundar tycker om och/ eller vill gärna gå fram till andra hundar och "prata" med dem.

Det är viktigt och bra för hundar att träffa på andra varelser som kommunicerar med samma språk, med lika eller liknande signaler. Hunden är ett socialt djur som oftast mer än gärna speglar sig själv i andra hundar. Det behovet finns där av en anledning precis som alla andra behov.

Därför är det fint att våra hundar får möjlighet att träffa andra hundar.

Om du bor i en tätbebyggt ort eller någolunda tätbebyggd ort kan det dock bli väldigt många olika hundar ni stöter på i snitt per dag.

Många hundar har en väldigt stark iver att gå fram till var och varannan hund som passerar. Det är viktigt att förstå att en sådan stark iver kan bottna i andra saker än att hunden "så gärna vill träffa andra hundar". För vissa hundar kan det bottna i en stress, ett slags socialt krav att kontrollera sin omgivning. En uppgift som hundar ganska ofta tar på sig.

Eftersom vi lever i ett sådant samhälle som vi gör är det viktigt att du som samordnare tillsammans med den andra hundens människa bestämmer om två hundar ska få möjlighet att träffas eller inte. När du är ute med din hund är det därför viktigt att du är tydlig i att du tar på dig de ansvaret. Dels för att du för huvudtaget ska kunna ha hunden lös på promenader och dels för att det kan bli enormt stressande för många hundar att ha det ansvaret.

 

HUNDAR SOM HETSAR UPP SIG INFÖR HUNDMÖTEN

Om du har en hund som drar i kopplet och kanske gnäller ivrigt och/eller skäller då hen får syn på en annan hund måste du bestämma dig för om du tycker att detta är okej eller inte.

Många gånger beror dragandet/gnällandet och ivern på att vi, varesig vi vill eller inte, har lärt hunden att hen får som hen vill (komma fram till den andra hunden) om hen gör på detta vis. Vi tycker ofta att det är jobbigt med hundar som drar i kopplet och gnäller och därför väljer många av oss att, så fort vi fått klartecken från den andra hundens människa, att släppa fram hunden i ett sådant ögonblick. Som belöning för gnällandet, skällandet och dragandet så får hunden träffa en annan hund. Självklart kommer hunden göra likadant nästa gång och självklart är det många hundar som trappa upp beteendet, alldra helt de gånger de inte får hälsa på den andra hunden: "Om det inte räckte med att jag drog i kopplet lite så kanske det fungerar om jag gör det mycket..."

Har ni redan hamnat där och att det är av den graden som du inte har lust att leva med (det är dessutom rätt jobbigt för hunden själv, för att inte tala om hundens nacke och rygg) så löser du det med att endast låta hunden hälsa på andra hundar när hen inte drar i kopplet.

Du kan antingen göra så att du stannar och inväntar ett ögonblick då hunden lugnar sig och slutar dra, om en för en sekund, och i samma stund släppa fram hunden med ett "varsegod" eller liknande.

Du kan också avleda, locka hunden till dig, få kontakt med hunden (med eller utan hjälpmedel såsom leksak, godis) och i en stund med fin kontakt" säja "varsegod" och låta hunden hälsa.

Träna gärna på detta med andra hundägare, de flesta hundägare blir glada av att få tid/ möjlighet att träna tillsammans med andra hundar och deras människor. Du kan också träna detta på många grundkurser i "vardagslydnad", speciella grupper/kurser för just hundmöten eller boka enklid träning här eller hos många andra hundskolor som gärna hjälper dig. Det kan vara väldigt värdefullt.

Men inget av ovanstående hjälper särskilt långt om du "bara ibland" och/eller "bara för att den där hunden är din hunds bästa kompis" eller "bara för att du var trött just då" , "bara för att hunden fått varit ensam länge just idag", "bara för att hunden bara är 1 år gammal"  eller "bara för att det ringde i din mobil" bara ibland låter hunden vinna på och/eller komma fram till den andra hunden snabbare för att hen drar i kopplet, hoppar, piper, skäller.

Alltså var på det klara med att du bestämmer. Du är samordnaren, du sätter reglerna och runtinerna. Inte hundens ålder, din mobil eller något annat. Det är du som visar hunden hur rutinerna ska se ut för att hen ska få träffa vissa hundar vissa gånger.

Om hunden verkligen vill träffa den andre hunden och inte får det genom att dra, skälla, gnälla så kommer hen att leta andra sätt. Och så fort hen av slumpen eller för att du visat hunden (genom att ex locka hen till dig) så kan du säja "varegod".

 

SÄJ "VARSEGOD"

Om du inte redan ger ett tillåtelse-ord/tecken då hunden får träffa andra hundar så börja med det nu. Låt oss säja att du väljer ordet "varsegod" (vilket är ett bra ord på flera vis). Då säjer du helt enkelt "varsegod" varje gång du ger hunden tillåtelse att hälsa på en annan hund. Även då hen inte drar i kopplet. Om du alltid säjer "varsegod" blir det mer logiskt för hunden (och därmed tryggt) att hen inte får springa fram till andra hundar utan att du sagt varsegod.

Att inte ha ett varsegod-ord då hunden hälsar men att ha ett "nej-ord" då hunden hälsar utan din tillåtelse är förvirrnade. "Ibland får jag hälsa utan varsegod och ibland blir matte/husse (eller den andre hundens människa) arg". Det är i sådana fall inte konstigt att många hundar blir stressade och eller går upp i varv så fort hen får syn eller nos  på en annan hund.

 

OM HUNDEN SPRINGER FRAM TILL EN ANNAN HUND UTAN KLARTECKEN FRÅN DIG

Om detta händer, ta bort hunden genast och låt hen inte hälsa denna gång. Den andra hundägaren säjer ofta "Det gör ingenting, det är okej". Men att det är okej för den andre hundägaren/ hunden och säkert okej för din hund är inte samma sak som att det är okej för dig.

Om du inte vill att din hund ska göra så här så är det inte okej "bara för den här gången". Den här gången, ja just den här gången, är nämligen högst viktig för vad som händer nästa gång vilket i sin tur har betydelse för vad som händer gången efter det.

Om man vill kan man förklara för den andre hundägaren varför man tar tillbaka hunden och om nu den andre hundägaren vill att hundarna ska hälsa (en del kommer tveklöst att bli arga om en annan hund kommer farandes): "Ja, jag hoppas att min hund inte springer fram utan lov nästa gång så att de kan få hälsa".

Det kan tänkas att vissa människor anser att det här är hårt och "taskigt", men det är bra mycket hårdare och "taskigare" att ha en hund som bär det ansvaret som är vårat ansvar och därför, i vårat samhälle, kommer att få tillbringa sina promenader ständigt kopplade, sällan kunna leka fritt med andra hundar, aldrig kunna strosa runt i skogen annat än med ett flexikoppel som snurrar sig runt träd och annat.

Dessutom är det hårt för dig att alltid behöva vara på helspänn när du släppt din hund.

 

MEN OM HUNDEN BARA ÄR 10 VECKOR GAMMAL DÅ?

Då gäller samma sak. För din skull, för din hunds skull och för alla andras skull. Det är också i högsta grad en fråga om säkerhet. Alla hundar älskar inte alla hundar. Det händer att andra hundar skadar hundar väldigt svårt och frågan om huruvida din hund råkar träffa en sådan hund eller inte hänger i regel inte på hur gammal din hund är.

Dessutom är det av flera anledningar lättare att lära din hund saker och ting då hen är valp, bla för att hen utvecklingspsykologiskt då är i ett läge där hen mycket lätt formas av sin omgivning och för att hen inte hunnit lägga på sig så många vanor/ovanor.

 

 

VISA ANDRA HUNDAR OCH MÄNNISKOR HÄNSYN

Jag kan tycka att den här rubriken inte skulle behöva finnas...den är kanske självklar.

Men tydligen är den inte det för alla.

Ibland tror folk att jag, genom att svara på frågan "Är det en tik" har sagt "Ja, det är okej att de hälsar".

Jag vet inte hur månger jag har varit med om följande:

En hund kommer och ägaren frågar:

-Är det en tik?

-Ja

- Då så, då är det ingen fara (hundens människa släpper fram hunden)

 

Eller att det bara kommer en hund farandes och efter en husse/matte som säjer "Det är ingen fara"

-Nähää..... är din hund immun mot smittsam leverinfektion? har en lust att svara då.

Det finns hundar med smittsamma infektioner, det finns hundar som har dödat andra hundar, det finns hundar som höglöper, det finns hundar med extremt nedsatt immunförsvar....och det finns hundar som inte vill hälsa på andra hundar och/ eller hussar/mattar som inte vill att hundarna alltid ska hälsa.

En gång kom en ung hund farandes, istället för att ropa in och/eller ta hunden sa husse "Han är bara 5 månader".

Just då gick jag med en hund som ganska lätt hamnade i slagsmål och det var ett mirakel att hon inte klippte till den här lilla hunden.

Jag är ibland med om att hundar kommer farandes och matte/husse säjer "Är det okej att de hälsar?" när hunden redan är framme. Då ger jag min hund ett snabbt "varsergod" (för att jag oftast inte har något annat val) och kan ibland svara:

"För mig är det okej, men att det är okej för dig att din hund springer fram innan din och min tillåtelse förstår jag inte"

Det är inte det att jag inte själv har varit med om att egna hundar springer fram så här utan lov, det är sådant som hänt och kommer att hända med min nästa valp osv, KAN hända med en vuxen hund i min familj eller som jag av annan anledning har ansvar för. Men då måste jag åtgärda det, dvs avbryta det för alla inblandade parters skull. Om du vill ha en hund som är lös så innebär det förstås risker, det får vi leva med och vi får reducera riskerna, men om det händer att hunden springer fram till en annan hund, ut på en bilväg eller efter en älg så behöver vi göra vårt bästa för att avbryta det.

 

HÄLSA PÅ LAGOM MÅNGA HUNDAR

Bor ni så till att ni dagligen träffar flera hundar finns det ingen anledning att hälsa på alla hundar ni möter. Det kan mycket väl bli stressande för din hund.

Dessutom är det viktigt att din hund får lära sig att det inte alltid är så att ni hälsar på andra hundar. Träna både hundmöten och att passera andra hundar. Båda sakerna kommer förmodligen hända i erat liv och därför är det viktigt att det fungerar fint.

Du behöver heller inte säja "javisst" varje gång någon annan frågar om hundarna kan hälsa. Det går utmärkt att säja "Nej" eller "en annan gång". Om du är rädd för att verka otrevlig kan du förklara att du lär din hund att hen inte ska hälsa varje gång. Sådant brukar de flesta hundmänniskor förstå.