Kommande Kurs

     i tävlingslydnad >>


     Lär in momenten >>


 

Hem -> Leva med hund -> Aktivering -> Tävlingslydnad

 

Tävlingslydnad

 

 

 Skillnaden mellan tävlingslydnad och vardagslydnad

 

Först och främst är det viktigt att klargöra skillnaden mellan sk vardagslydnad och tävlingslydnad.

 

Vardagslydnaden är en samling moment och beteenden i vardagen vars funktion är att få till en mer praktisk och fungerande vardag för såväl hund som människa.

 

Tävlingslydnaden består också i olika moment men dessa lärs in och utövas mer som ett trick.

 

Momenten ska utföras på ett visst sätt och hunden ska vara så fokuserad och alert som möjligt i uppgiften. ”Precisions-lydnad” vore ett mer beskrivande ord.

 

”Förr i tiden”, i många kretsar än idag, lärdes tävlingslydnads-momenten in som om det vore vardagslydnad, dvs med ett krav på hunden. Att få en hund att utföra saker så pass engagerat och alert som krävs för en riktigt bra tävlingslydnad kräver antingen att hunden är väldigt glad i att utföra momenten eller att hunden är väldigt pressad att utföra momenten, dvs att hunden vet att hon kommer få en negativ upplevelse (ett straff- ex ett ryck i kopplet) om hon inte gör vad föraren förväntar av henne.

 

Vad gäller vardagslydnaden, om vi ex säjer åt en hund att hon ska gå och lägga sig, så behöver hon inte göra det ”snabbt och engagerat”, det räcker med att hon gör det. Därför behöver vi inte lära in det genom att pressa och skrämma hunden, det räcker gott och väl med att först lära hunden själva momenten och sedan, på ett lugnt och sansat vis, lära hunden att det är en regel (det tar vi upp i blocket ”vardagslydnad/relation”). Hon kommer då förmodligen inte göra det blixtsnabbt med superfokus, men det gör ju ingenting.

 

 

Den gamla synen på tävlingslydnad

 

Att vi ”ursprungligen” och i vissa kretsar än idag lärt in tävlingslydnaden med krav och ofta väldigt hårda sådana gör att folk ganska ofta också har den bilden av tävlingslydnad. Många ser det som militäriskt och ”hårt”, men det går ju utmärkt att lära in det samt utöva det endast med glädje och positiv förstärkning. Det är också en fördel att göra det. Om vi skulle lära in det med krav och samtidigt vill ha den här alerta och superfokuserade hunden så skulle det inte räcka med regel – och gränssättande (se vardagslydnad) eftersom det förmodligen skulle göra hunden långsam, vi skulle istället behöva jobba ,med straff, med att pressa och skrämma hunden, vilket är fullständigt överflödigt i såväl tävlingslydnad som vardagslydnad.

 

Det är dock inte konstigt att många har kvar den här militäriska synen på tävlingslydnad, då ursprunget ligger just i det! När vi tävlar i grenen och tävlingsledaren dirigerar oss, berättar vad vi ska göra, så används orden ”Framåt marsch”, ”Höger om marsch”, ”Gör halt”, ”kommendera” osv.

 

Signalorden (de ord vi använder för att få hunden att utföra en viss sak, ex ”Hopp”) benämns uteslutande som ”kommando-ord”

 

 

Varför hålla på med tävlingslydnad? Vad är syftet?

 

Om jag skulle bli tvungen att svara snabbt på den frågan skulle jag svara ”För att det är KUL och för att det är en gren som kräver mycket kreativitet av såväl förare som hund. Vi kommer därmed bli väldigt duktiga på inlärningsprinciper/att träna hund om vi ägnar oss åt den här grenen.

 

Lär vi in det med glädje, vilket självklart är högst möjligt oavsett vilken gren vi ägnar oss åt, så är det ju allt annat än militäriskt. Vi LEKER tillsammans med hunden och är i den leken snabba att förstärka små beteenden som vi sedan kedjar ihop vartefter tills det blir färdiga moment. Eftersom det krävs sådan precision, så små och precisa nyanser i denna gren så kan varken vi eller hunden undgå att använda oss av all den kreativitet och fantasi som kan tänkas finnas i oss. Av föraren krävs stora kunskaper och uppmärksamhet vad gäller timing, att hitta rätt svårighetsgrad, förstärkning och motivation inför träningen. På så vis blir den som håller på med tävlingslydnad och lyckas ta sig vidare väldigt bra på att träna hund, det är liksom oundvikligt. Likaså skärps hunden på att uppfatta våra nyanser och blir på så vis bättre på att lära oss att dela ut förstärkningen =)

 

Av den anledningen är just tävlingslydnaden den första grenen som mina instruktörs-elever får ge sig in på. Där blir de ”tvungna” att göra praktik av allt de lär sig om inlärningsprinciper, pedagogik och motivation.

 

I många sammanhang ses tävlingslydnad som något som är ”väldigt svårt” och att det är viktigt att först ha en bra sk vardagslydnad innan en börjar ägna sig åt tävlingslydnad. Tävlingslydnad ses då som en ”förlänging” av vardagslydnaden. Många gånger har det hänt att hundägare hör av sig till mig och vill gå en kurs i vardagslydnad (det jag kallar grundkurs/relation eftersom jag anser att det har mer med relation än ”lydnad” att göra) för att senare få lov att gå tävlingslydnaden. De är vana vid att det ser ut så på olika hundklubbar, att saker och ting ska göras i en viss ordning och att vissa grenar mer eller mindre är till för de redan ”invigda”. När de sedan får höra att de inte behöver ta det i den ordningen, att tävlingslydnad ”bara” är en rolig gren, en form av aktivering som du kan börja träna ca ett dygn efter att du fått hem din valp så blir många förvånade och positivt överraskade.

 

Ett annat syfte, utöver att ha denna gren som aktivering, är förstås att meritera sin hund. Självklart kan vi ha båda dessa syften.

 

 

Varför tävla/avge prov?

 

Du kan självklart ha tävlingslydnaden som aktivering och låta bli att tävla i grenen. Att tävla kan dock vara ett väldigt bra sätt att hålla igång träningen, att hela tiden låta hunden utvecklas och möta nya utmaningar (vilket oundvikligen leder till att hundens förmåga och därmed självförtroende växer samtidigt som era band stärks i att utvecklas tillsammans). Många ställer sig frågande till att tävla ”jag gör bara det här för att det är kul”. Men att tävla kan vara kul och framförallt är det ett bra sätt att motivera sig till att utvecklas vidare.

 

Även om många idag tävlar för intressets skull, som en sport, så är det i grunden tänkt att tävlingarna är prov som visar på vad hunden går för. Tävlingsmeriter är på så vis ett slags ”kvitto” på att hunden är mer lämplig som ex avelshund. Sådana meriter kan också ses som ett ”kvitto” på en uppfödares jobb, har denne tagit fram hundar som är lätta att träna? Huruvida det verkligen är ett kvitto på en uppfödares jobb eller hur väl hunden lämpar sig i avel är förstås relativt, ingen vet ju hur svårt eller lätt det var att köra upp hunden till tävling. En väldigt duktig hundtränare kan förstås skaffa meriter även på en hund som kanske är ganska svår att träna. Och i dagens läge vet vi så mycket om hundträning och metoderna är förstås fler än förr. Förut var vi mer begränsade och endast de hundar som passade in på de metoder som fanns då kunde ta sig vidare.

 

Men överlag kan vi ändå säja att en hund med väldigt höga meriter förmodligen är en hund som är ganska till väldigt lätt att träna med, så något slags kvitto är det trots allt.

 

 

Hur och i vilka former kan vi tävla i tävlingslydnad?

 

Vi kan tävla i tävlingslydnad i 3 olika system varav ett av dem egentligen bara är en del av något annat – ett bruksprov.

 

Rena prov i tävlingslydnad kan vi ge i Svenska kennelklubbens (SKKs) regi och i Svenska Hundklubbens regi (SHK)

 

Svenska Brukshundklubben (SBK) som står under Svenska kennelklubben (SKK) håller i brukstävlingar (Spår, sök, Rapport och Skydds). När vi avger bruksprov är de uppdelade i 3 delar: En del som är själva bruksgrenen (ex spår), en del som är budföring (Vi sänder hunden till en figurant, se tävlingsregler, Bruksprov) och en del är tävlingslydnad.

 

Det gemensamma vad gäller alla dessa tre former är att det förekommer olika klasser. Vi börjar i den lättaste klassen och om vi får tillräckligt många poäng där så är vi välkomna att anmäla till nästa klass osv.

 

I Svenska kennelklubbens (SKK) lydnadsprov heter klasserna:

 

Lydnadsklass 1

 

Lydnadsklass 2

 

Lydnadsklass 3

 

Elitklass

 

 

 

I Svenska Hundklubbens (SHK) lydnadsprov heter klasserna:

 

Rookieklass

 

Lydnadsklass 1

 

Lydnadsklass 2

 

Lydnadsklass 3

 

Veteranklass

 

 

I Svenska Brukshundklubbens (SBK) bruksprov där en lydnadsdel ingår i varje klass heter klasserna:

 

Apellklass

 

Lägre klass

 

Högre klass

 

Elitklass

 

 

Vilka moment som finns i varje klass, hur de ska utföras och hur de bedöms finns att läsa på respektive organisations hemsida.

 

De allmänna reglerna som finns innan beskrivningen av hur klasserna är uppbyggnad säjer bla att tävlande hund måste vara vaccinerad, frisk och att en tik inte tävla för tätt inpå valpning. Speciella regler kan gälla för hundar som är födda/registrerade i annat land.

 

För att tävla i SKKs lydnadsprov samt i SBKs bruksprov krävs medlemskap.

 

SHK kräver inget medlemskap, men tävlingsavgiften blir något dyrare för den som ej är medlem.

 

(2012)

 

 

Vad gäller blandraser och ”blandraser” (Hundraser/ hundar som ej är reg i SKK av en eller annan anledning) så gäller följande:

 

SKKs lydnadsprov Blandraser får deltaga men behöver tävlingslicens. Det är inte svårt att ansöka om det, se aktuella rutiner på deras hemsida.

 

SBKs Bruksprov Blandraser får ej deltaga. Däremot vad gäller utbildning till räddningshund eller bevakningshund för att stå till tjänst för samhällets insatser så finns inga begränsningar.

 

SHKs lydnadsprov Ingen särskiljning

 

(2012)