Att säja ”Nej” och sätta regler

 

Om ett ”Nej” ska fungera behöver det vara trovärdigt, övertygande och tydligt. Du behöver vara närvarande i dig själv och mena vad du säjer rakt igenom, dvs. att ”Nej” är ”Nej” och absolut inte någonting annat.

Du behöver anse/tycka att det är berättigat av dig att att sätta den regeln eller gränsen som du nu sätter.

Därför bör du, innan du sätter en regel, fråga dig själv om just du tycker att det är okej att sätta en viss regel för hunden.

 

Om du tvivlar på att det är berättigat att sätta en viss regel, att det är bäst för alla inblandade parter att regeln finns, fundera på vart det tvivlet bottnar i. Om du kommer fram till att tvivlet bottnar i att du tycker att det är orättvist/oetiskt att sätta en viss regel/ ett visst krav på en hund så ska du kanske omvärdera om du verkligen ska ha den här regeln.

Det kanske inte är rätt för dig/för din hund just nu?

 

När du bestämmer dig för om en viss regel är rätt eller fel måste du oftast sätta det i relation till vad alternativet är. I vissa fall är alternativen att inte kunna ha hunden lös eller att hon/han ibland river ett rådjur, riskerar att hamna i slagsmål för att hon/han springer fram till fel hund, riskerar att bli ett irritationsmoment för joggare, grannar osv, att vi måste begränsa hunden med kompostgaller inomhus, att vi inte kan ta med oss hunden till vänner och bekanta lika ofta osv.

 

När du är på det klara med vilka regler som är bäst för alla inblandade kommer du bli mer tydlig gentemot hunden och då blir också ditt ”Nej” mer trovärdigt för hunden. Om du berättigar dig själv som samordnare, berättigar din bestämmanderoll (som följer med ditt ansvar över hunden) och berättigar en viss regel gentemot hunden så kommer hunden göra detsamma.

Ett sådant ansvarstagande med sunda regler är nämligen något som tar bort mycket onödig stress hos hunden eftersom någon måste ta det yttersta ansvaret och att lägga det yttersta ansvaret i tassarna på en hund i ett samhälle som vårat är en mycket stor ansvarsbörda för en hund.

 

 

 

För att fungera som en trygg samordnare behöver många av oss reflektera över vilka känslor som väcks i oss i relation till ansvar och bestämmande. Det är inte helt ovanligt att människor har svårt för att säja ”nej ” till sin hund:

 

Ibland kan vi ”tycka synd om” hunden om då vi sätter regler för henne/honom. Att tycka synd om någon är inte samma sak som att ha empati med någon eller att bry sig om någon.

 

Ibland kan vi tänka att det är ”jobbigt” för en hund att begränsas/ha regler och då kan det bli obehagligt för oss att vara den som sätter begränsningen. Om begränsningen istället blir att hunden aldrig får gå lös kan vi ju skylla det på hunden som tyvärr inte kan gå lös, som tyvärr inte lyssnar och tyvärr är en ”omöjlig” individ.

 

En del hundägare får ”dåligt samvete” då de säjer ”Nej” till hunden. När de får starta upp en aktivitet där de endast ska säja ”Ja” till hunden (en gren)  så brukar de få betydligt lättare att säja och förmedla ett ”Nej” i de sammanhang där det rör sig om just regler. När vi vet att vi har en tillräckligt stor del av vardagen som består av aktivitet och endast massa "JA" blir det kanske lättare och mer självklart att vi också har en del som består av sociala regler.

 

Om vi inte känner att vi kan erbjuda hunden tillärckligt med mental stimulans (men också ex fysisk motion) kan vi ibland blija "kompensera" detta genom att ”bespara” hunden struktur och regler, vilket förstås blir tokigt.

 Det är väldigt tryggt och bra att ha struktur i livet. Det är också bra att få ängna sig åt lek, kreativitet

 

 

 

Ett  effektivt /fungerande "Nej"

 

Ett tydligt ”nej” är något som är värt för hunden att följa. Vi skapar det genom att:

 

  • Göra upp med oss själva om vilka regler som vi verkligen kan stå för att sätta så att vi blir trovärdiga.

  • Vara närvarande i oss själva då vi sätter gränsen/säjer nej och rakt igenom mena vad vi säjer/stå för vår ståndpunkt

  • Vara lugna och bestämda snarare än hysteriska (lättare sagt än gjort om vi ska vara snabbt framme och säja nej). Det är värt att ta hänsyn till att en hund uppfattar en lugn och tydlig person som självsäker (någon som är värd att följa) och en hysterisk person som viftar/går upp i falsett osv som en osäker person vars regler förmodligen inte är trovärdiga/värda att följa.

  • Förvänta oss att hunden följer våra regler och tar våra ”Nej” på allvar. Tro på att hunden kan göra det, hundar liksom barn, gör ofta vad de förväntas göra och iom det behöver vi kunna se objektivt på vilken betydelse våran förväntan har.

  • Den här sekunden är en helt ny sekund. När du tror/tänker att det är en självklarhet att hunden följer reglerna och lyssnar på ”Nej” så kommer du visa det med ditt kroppsspråk och en hund missar sällan det.

  • Se till att hunden tar vårat nej på allvar. Fullfölj uppdraget med att ett ”Nej” är ”Nej. Lämna inte situationen innan du är helt säker på att hunden har tagit in ditt Nej.

  • Läs paragrafter om du behöver det för att ta dig till rätt attityd (se längre fram)

  • Att ta i hunden kan vara effektivt för att få kontakt (medan att istället hålla hunden nära i kopplet ofta har en väldigt dålig effekt). Men likadant här: Ta i sådana fall med lugn och bestämt/tydligt, inte hysteriskt/våldsamt. Att göra illa hunden ex nypa är dels förbjudet och dels så kan varken du eller hunden vara speciellt närvarande i en sådan situation. Vid fysisk/psykisk smärta stänger vi av, varken vi ger eller tar emot. Ibland kan en bli väldigt, väldigt arg på en hund. Det är bra att visa det och det absolut bästa sättet att visa det är att tillåta sig känna det och samtidigt berätta för hunden exakt vad man känner/tänker. Hunden kommer förstå din ståndpunkt och så länge du är närvarande/ärlig så går det också för hunden att ta till sig den. Klarar vi ej av att vara mentalt närvarande i vad vi känner och istället börjar rycka i kopplet eller skrämma hunden så kommer hunden eventuellt försöka avbryta sitt beteende (om han/hon klarar av det) av rädsla för vad som annars kan hända, men utan att det går in på ett sätt som är verksamt i längden. Det kan absolut hjälpa att skrämma/hota/straffa, MEN vi blir isf också beroende av det , vi måste fortsätta med det och ofta trappa upp det. Bättre är att försöka ha en närvarande och ärlig relation där en bygger upp de strukturer som behö´ver finnas för en bra vardag.

 

 

 

Bygg upp din ”Nej-potential” och ”regelpotential” steg för steg.

 

Det är bra om vi kan träna på att säja ”Nej” i simulerade situationer. Gör övningar som ex sitt stanna kvar eller lägg något riktigt gott (och förbjudet) på kanten av ett lågt bord.

 

Då kan du dels träna på att hitta ett ”Nej” som verkligen bottnar i dig själv och dels ge hunden vanan att avbryta vad hon/han håller på med då du säjer ”Nej”.

 

Momentet ”Handduken” (se under "Leva med hund") är också en mycket bra övning bla vad gäller att befästa ett ”Nej”.

 

När du tycker att du får fram ett säkert och övertygande ”Nej” som fungerar så fortsätt att arrangera situationer men med allt svårare utmaningar för hunden och ev i svårare miljöer.

 

Vartefter det är mer och mer befäst och naturligt för dig och hunden att hunden avbryter då du säjer ”Nej” kommer effekten av det bli allt starkare i eran vardag. Men det är förstås stor skillnad och svårighetsgrad mellan att stoppa en hund i en arrangerad ”Nej”-övning och att göra det i ett skarpt läge då ett rådjur dyker upp. Därför gäller det att bygga en bro mellan de arrangerade ”Nej-övningarna” och det absolut svåraste för just din hund. Först ser du till att du har en bra bas i era övningar. Försök sedan överföra den tydligheten på lättare saker i vardagen. När det fungerar överför du det på något svårare saker osv. Om du tar det steg för steg på detta vis så kan du i teorin, och absolut även i praktiken, ge hunden en funktionellt ”Nej” så långt ut du vill.

Likaså vad gäller regler. Låt oss säja att ”Här” betyder att hunden ska gå vid din vänstra sida och inte avvika förrän du säjer ”varsågod” oavsett vart ni är någonstans, hur länge ni går så, eller vad som händer i omgivningen. För att nå till att det fungerar som en regel i alla lägen måste du hitta varenda trappsteg dit.

Först lär du in det och tränar det i en lugn miljö.

Vad är nästa steg?

Vad är steget efter det?

Och nästa steg?

 

Anledningen till att du även efter inlärningen av själva momentet måste gå steg för steg är inte för att du utvecklar momentet vidare (i jämförelse med ex ett tävlingslydnadsmoment, spårträning eller annat). Anledningen är egentligen ”bara” att din potential att göra det till en regel ska växa.

 

 

 

 

Regler med kommandon

 

Välj ut ett moment som du är säker på att hunden redan kan ex ”Sitt -stanna kvar”.

 

När vi lärde in detta gick vi ifrån hunden längre och längre bort och lämnade hunden längre och längre tid och berömde när det funkade. Om/när det inte fungerade så gick vi tillbaka och satte hunden på samma ställe, lämnade hunden igen. Vi sa inte ”Nej” när hunden reste på sig. Vi var noga med att känna in hur långt vi kunde gå och försökte att gå tillbaka till hunden innan hen reste på sig själv.

 

Nu ska vi prova att ta det här momentet som hunden redan kan/ är säker på och öva det som ett krav.

Bestäm inom dig att det är ett krav. Tänk dig att du är i en situation där det är av stor vikt att hunden sitter kvar tills du säjer ”slut”. För det är en sådan situation ni tränar nu.

Säj ”Sitt -stanna kvar”.

Gå ifrån hunden i lagom takt. Gå tillbaka till hunden. Gå ifrån hunden igen, gå tillbaka och säj ”slut”.

Om hunden reser på sig säjer du ”Nej” (går tillbaka om det behövs) och ”Sitt- stanna kvar”. Ordet ”Nej” kan/bör låta bestämt/otvetydigt medan ordet ”sitt” kan låta neutralt, då blir det lättare för hunden att välja ”sitt”.

Om hunden ska lyssna på ditt ”Nej” behöver du, som sagt, vara väldigt säker på din sak. Om du tvivlar på att det är rätt/bra att lyssna på dig så kommer hunden ta över ditt tvivel. Om du sänder ut att det är bra/rätt för hunden att lyssna på dig så påverkar du hunden åt det hållet. Det verkar som om hundar tar efter vårat omdöme där.

De känner när vi är närvarande i oss själva och våran gränsdragning, likväl som de känner när vi upplever oss själva som maktlösa inför en viss situation. Om vi, i ett skarpt läge där vi behöver dra en lugn och tydlig gräns för hunden, känner att vi inte klarar av det så blir vi antingen passiva eller ”hysteriska” (går upp i falsett, viftar, skräms). Båda dessa saker är ett tecken på och signalerar att vi inte kan sätta gränsen/inte kan hantera situationen. Det är därför de allra flesta av oss behöver simulera situationer där vi får träna på att vara fullt närvarande i oss själva, säja ”Nej” och mena ”NEJ- här går gränsen. Det där är inte okej. Det är inte ett alternativ”. Den bestämdheten, lugnet och attityden kan vi sedan ta med ut i vardagen. Först på lättare saker och sedan successivt svårare.

 

 

När du har gjort övningen här ovan. Sagt ”sitt- stanna kvar” som ett krav/en regel, sagt ”Nej” om hunden rest på sig, gått tillbaka till hunden så har de flesta av er också berömt hunden för att hen satt kvar där.

Så har ni lärt er att göra.

Prova gärna att göra övningarna utan att berömma (med ord, godis eller liknande).

Det är ofta svårt.

Känns det helt fel kanske ni fortfarande är i inlärningsfasen.

Känns det som att ni vill gå vidare så ta ett djurp andetag och betee dig som om det är självklart (ingen prestation eller sensation) att hunden följer reglen. Är det självklart för dig blir det lättare självklart för hunden.

Ta för givet att hunden kan ta ansvar för att följa regeln så brukar hunden också ta det för givet.

 

De flesta människor som tycker att detta är jobbigt, men försöker göra så här, kommer efter 10- 15 gånger se ett resultat hos hunden som känns bra. Hunden hamnar inte i kamp med varken dig eller sig själv vilket är skönt. Då kan ni istället lägga tid och energi på övningar/aktiviteter där hunden hela tiden utvecklas- och där belönar du förstås framsteg.

 

Regler utan kommandon

Det kan också finnas regler utan kommandon. ex att det inte är okej att ta mat från bordet.

 

Ska vi berömma hunden då hon tar till sig ett ”Nej”?

 

Låt oss säja att vi kan göra en övning inom krav/regel-ramen utan att lägga någon värdering i att hunden följer regeln (utan att belöna). Men så avböjer hunden och du säjer "Nej", "ajajajaja" eller liknande varrav hunden återgår till vad han/hon skulle göra. Där är det förstås också lätt att berömma hunden. Försök att låta bli med det. Vi blir kanske glada, tycker att hunden är duktig osv. Men prova på hur det känns att bara ta det för givet. Det kanske är rätt skönt? Både för dig och hunden?

 

I vardagen händer det förmodligen automatiskt att vi ibland berömmer (med röst och/eller annat) då hunden följt ett ”Nej”. Om vi blir jätteglada över att hunden följde ”Nej” beror det ibland på att hunden gjorde det i ett läge där vi inte riktigt hade förväntat oss att hunden skulle följa ”Nej” och ibland blir vi glada även då vi trodde att hunden skulle lyssna. Det är ingen katastrof om du visar den glädjen (och är du glad kommer hunden känna det varken du berättar det eller inte), men välj ut några av tillfällena, både då du simulerar Nej- övningar och i vardagen, där du gör allt som står i din makt för att bara vara fullständigt neutral till att hunden följde ditt ”Nej” som om det vore det mest självklara i världen. På så vis förmedlar du till hunden att det är en självklarhet och inte en prestation. Om du berömmer oftare än du inte berömmer blir det lätt så att hunden ser det som en prestation. Den sociala varken bör eller behöver vara en prestation från någon. Det kans bli rätt stressigt att ha valet att prestera när som helst under dygnet. Likaså att ständigt fatta beslut (ska jag välja godiset och husse/mattes glädje eller hunden som går därborta? Godis eller dra i kopplet?)

 

 

 

 

Att läsa paragrafer – en metod att prata dig till rätt attityd då du förbjuder något

Det tåls att upprepa att en viktig faktor i detta med att sätta gränser är att i samma utsträckning som du själv anser att ditt ”Nej” är trovärdigt i samma utsträckning kommer hunden göra det.

För att komma till den punkten där hunden accepterar ditt ”Nej” krävs det ofta att du själv kommer till en punkt där hela du, rakt igenom, berättigar din regel och/eller ditt ”Nej”till en viss sak.

 

Det innebär att du går fram till hunden, säjer ”Nej” och sedan berättar för hunden varför den här regeln finns, varför hunden måste följa den, att du förväntar dig att hunden gör det och att det andra (exempelvis att springa fram till en annan hund utan lov) absolut inte är tillåtet.

Kommer hunden förstå vad du säjer? Nej. Men genom att läsa paragrafer så kommer du förr eller senare till en punkt där du helt och hållet berättigat din regel/ditt nej och det brukar synas på hunden när det händer. Genom att läsa paragrafer (de gånger det behövs) kommer du fram till en viss attityd och även om hunden inte förstår dina ord så förstår de, utan tvekan, den här attityden.

Under den här tiden du gör detta brukar hunden också uppfatta ditt känsloläge och får tid att landa i sig själv och möta den gräns som du förmedlar.

 

 

 

Förbudskommandon kontra avbryt-kommandon

 

Utöver förbudskommandon, ex ”Nej” betyder ”Det där är absolut förbjudet”. Det är något du säjer då hunden bryter eller är påväg att bryta en regel.

 

 

 

Du kan också ha ett avbryt -kommando som betyder just ”avbryt”. Ibland gör hunden något som inte är förbjudet men som inte passar sig just då. Det fungerar att använda ”Nej” även här men överlag och framförallt för hundar som är väldigt ”will to please” respektive hundar som är väldigt självständiga så kan det vara bra att ha ett annat ord för tydlighetens skull.

 

Ett sådant ord (ex ”det räcker”, ”stop”, ”apap”) fungerar mer som en uppmaning och ibland som ett ”trick”. Där behöver vi inte göra några restriktioner för att berömma efter att hunden följer det eftersom det mycket väl kan få vara en prestation. Vi kan lära in att hunden ska stanna varje gång vi säjer det, att hunden ska backa två steg och ta ögonkontakt med oss eller liknande.

 

 

 

Den stora skillnaden (om vi väljer att skilja på det) är att då vi säjer ”Nej” så gör vi det åt något vi alltid säjer ”nej” till. Hunden drar då, så småningom slutsatsen, att den saken är förbjuden.

 

Avbryt-kommanot kan vi säja när som helst och i situationer som överlag är tillåtna. Ex så får mina hundar gärna leka med varandra och bjuda in mig till lek, men om de börjar skutta runt precis när vi går över en väg eller liknande så avbryter jag dem.

 

 

 

Det finns inte alltid någon glasklar gräns mellan dessa två. I de allra flesta fallen fungerar det därför att använda samma ord utan att hunden för den sakens skull blir förvirrad.