LÄXOR


FÖRSTA VECKAN

 

Sitt-stanna-kvar

Träna på "sitt-stanna-kvar"

Träna korta pass och lägg det på den nivån att hunden har möjlighet att lyckas.

Utöka svårigheten (vad gäller avstånd mm) i en takt där hunden fortfarande är lugn och säker.

 

Målet är att hunden ska vara trygg i att vänta.

Så småningom ska vi använda den här övningen för flera syften, ex för impulskontroll.

 

Oavsett om hunden kunde detta innan eller inte, betrakta det som att du är i inlärningsfasen.

 

"Här" ("Nära", "Fot" eller vad ni vill kalla det

Träna små korta pass.

Ha något som intresserar hunden (förslagsvis godis eller rolig leksak) och försök få hunden intresserad av det.

Gå iväg. När hunden befinner sig vid din sida så belönar du med godiset/leksaken.

Betrakta momentet som det är i inlärningsfasen. Det är en lek och när det råkar bli rätt så får hunden belöningen.

Lägg ännu inte in något signalord (kommando-ord) på denna övning.


ANDRA VECKAN

Sitt-stanna-kvar:

Träna på detta som regel

 

"Här" ("Nära", "Fot" eller vad ni vill kalla det)

Behåll detta moment i inlärningsfasen, lägg till signalordet (ex "Här" vid tillfällen där hunden går som bäst)

 

Hundmöten:

Säj ALLTID varsågod om ni släpper fram hunden till andra hundar. Då blir det lättare för oss att säja "Nej" om hunden skulle springa fram utan lov.

 


 

TREDJE VECKAN

Lösträning:

Gå med hunden lös (på en plats med så lite störningar som möjligt) minst en stund varje dag.

Under den stunden är du oförutsägbar vad gäller i vilken riktning du går.

Välj ut några tillfällen då hunden har uppmärksamheten riktad från dig och vänt riktning, antingen helt om eller åt sidan. Ropa inte med dig hunden utan låt hunden själv märka att du böt riktning. Försök att inte titta efter hunden.

Förr eller senare kommer hunden springa i kapp dig.

Vissa av de gångerna ropar du inkallningsordet (*namn", "hit", "kom" eller vad du nu vill säja) undertiden hunden är på väg mot dig.

Beröm inte när hunden kommer.

Tanken med att vara oföutsägbar vad gäller riktning är att lämna över uppgiften "håll koll på flocken" till hunden.

Tanken med att ropa endast då hunden är påväg till dig är att betinga inkallningsordet med handlingen "vara på väg till husse/matte".

Jag rekomenderar varmt att ha som mål att under 3 veckors tid aldrig ropa på hunden annat än vissa av de tillfällena som hunden redan är på väg mot dig.

Sträva mot att också ha i sinnet att det är hundens uppgift att hålla reda på dig. När hunden är lös: Lev dig in i hur det skulle vara om hunden hade den uppgiften.

I samma grad som vi lyckas leva oss in i det (ta det för givet) i samma grad blir det naturligt för hunden.

Låtsas som om du är nonchalant och fullkomligt oansvarig.

Det kanske låter tokigt, men fundera på varför a-lagarnas hundar ofta lämnas sittandes utan koppel utanför systembolagen. Sitter där och väntar på husse/matte  (som kanske i vissa fall nästan har glömt att de har hunden där ute)

och snabbt följer upp då dessa kommer ut.

Dessa hundar vet att husse/matte har dålig koll.

Dessa hundar är tvugna att ta på sig rollen  "den som håller koll"

Det är jättesorgligt och jag föreslår förstås inte att ni ska börja dricka eller komma berusade till kursen. Det är ett extremt exempel.

Det kan dock vara på sin plats att försöka släppa kontrollen över sådant vi inte kan kontrollera (vi kan ju aldrig springa lika fort som en hund, lukta oss till de andra flockmedlemmarna på avstånd osv) och istället ägna oss åt att vara samordnare (den som bestämmer hur reglerna ser ut, när man får hälsa på en annan hund osv)

Hunden "vet" via sina instinkter att han/hon behöver sin flock och att någon måste se till att den hålls ihop. Om vi är förutsägbara (ex alttid går längst vägen och ropar ifall vi skulle ändra riktning) så "förslappas" den förmågan hos hunden, den fyller då ingen funktion.

Om vi berömmer då hunden kommer signalerar vi att det är en "big deal" att komma, att det nästan är kors i taket. Bättre är om vi kan signalera att det är lika naturligt som att exempelvis dricka vatten.

Senare kan det, för vissa hundar, bli aktuellt att göra även inkallningen till en regel. Oftast är det inte nödvändigt.

Däremot är det, för de flesta hundar, nödvändigt att ha vissa regler för att vi ska kunna gå lösa med dem vart som helst. Dit hör ex att det är ytterst förbjudet att på eget intiativ springa fram till andra hundar osv.  

Detta måste vi jobba vidare på och i takt med att det fungerar vågar vi också ha våra hundar lösa i allt svårare miljöer

 

 

 

Sitt-stanna-kvar:

Träna vidare på detta som regel. Öka svårighetsgraden i

hundens (och din!) takt.

 

"Här" ("Nära", "Fot" eller vad ni vill kalla det)

Behåll detta moment i inlärningsfasen ännu en vecka. Börja säja Signalordet i uppmanande syfte, beröm när det blir rätt.

 

Hundmöten:

Säj ALLTID varsågod om ni släpper fram hunden till andra hundar. Då blir det lättare för oss att säja "Nej" om hunden skulle springa fram utan lov.

Om hunden springer fram utan lov, ta bort henne/honom genast, säj "NEJ" och visa att du inte accepterar det. Var sur så länge du är sur om du är det.

 

 

 


 

 FJÄRDE VECKAN

 

Lösträning/inkallning:

Fortsätt som förre veckan.

 Sitt-stanna-kvar:

Träna vidare på detta som regel. Öka svårighetsgraden.

"Här" ("Nära", "Fot" eller vad ni vill kalla det)

En vecka till i inlärningsfasen, nästa söndag gör vi det till regel!

 

Klicka in hunden:

Se under rubriken "klickeranvändning"

Hundmöten:

Säj ALLTID varsågod om ni släpper fram hunden till andra hundar.

Om hunden springer fram utan lov, ta bort henne/honom genast, säj "NEJ" och visa att du inte accepterar det. 

"Läs paragrafter" dvs ta ett allvarligt snack med hunden tills du på alla vis känner att hunden tagit åt sig och förstår att du menar allvar. 

 

 

 

 FEMTE VECKAN

 

 Lösträning/inkallning:

 

Fortsätt som förra veckan.

 

 Sitt-stanna-kvar:

 

Träna vidare på detta som regel. Öka svårighetsgraden.

 

"Här" ("Nära", "Fot" eller vad ni vill kalla det)

Fr.o.m nu tränar du detta som regel i successivt svårare miljöer (börja där det är lungt och när det funkar kan du utmana hunden lite).

Om hunden avviker kommer ett "Nej" lika snabbt och tydligt som om han/hn skulle resa sig upp vid kvarstannandet. Avsluta med ett tillåtande ord (ex "Varsågod") och se till att hunden går där han/hon ska när "Varsågod" kommer.

När hunden lärt sig att det är en regel så kommer hunden förmodligen inte gå och titta på dig lika mycket som när vi hade godis i handen. Men det gör ingenting!

Om du vill ha kvar momentet där hunden går och tittar på dig hela (ex om du tror att du vill hålla på med tävlingslydnad) tiden så döp detta till något annat än det du har i vardagslydnaden och fortsätt att träna inom ramarna för inlärning. Man kan , med andra ord, ha både ett tävlingslydnadsmoment och ett vardagslydnadsmoment. Hunden lär sig vad som är vad bla därför att det är olika ord. För mig är ex "Här" en regel medan "fot" är en lek (det vi gör när vi tävlar, det är bara stilpoäng och har egentligen ingenting att göra med hur benägen hunden är att följa mina regler)

 

"Handduken"

Träna på "handduken". små roliga, korta pass.

Vi kommer göra det till en regel snart, men nu är det bara en lek...ungefär som agilityn eller vad som helst (finns förresten ett sådant agilityhinder då hunden ska ligga stilla några sekunder på ett lågt bord)

 

Klicka in hunden:

Om du inte redan gjorde det förra veckan.

 

Hundmöten:

Som tidigare

 

SJÄTTE VECKAN

Gör som under Femte veckan (träna mest på det du behöver träna mest på!)

och lägg till att du kallar in hunden (som en uppmaning) ungefär 3 gånger denna vecka och att alla de tre gångerna är vid tillfällen där sannolikheten att hunden kommer är hög

 

 

SJUNDE VECKAN:

 

Som tidigare med "sitt stanna kvar" och "Här"

Våga gärna utmana dem!

 

INKALLNING

Fortsätt att försöka hålla inkallningen "ren" (se förra veckan)

 

HANDDUKEN

När hunden förstår momentet (oavsett om det är nu eller framöver) gör det till en regel.

Plocka bort godis och klicker, plcoka även bort annat form av beröm såsom socialt beröm ("duktig", klappar osv)

Säj åt hunden att lägga sig på handduken.

Första gången är det bäst, att i de allra flesta fall, börja med att göra det långt tid, kanske 10 minuter.

Om hunden reser sig så är det "Nej" (på så vis berättar vi att det är en regel)

Se alltid till att hunden är lugn på handduken innan du säjer "varsågod". Målet är att hunden snabbt ska lära sig att slappna av på handduken.

OM det skulle bli en väldigt kamp (kamp är helt normalt, men jag menar nu en kamp där hunden blir arg och eller märkbart går upp i varv) så börja med mindre steg ex att säja varsågod så fort hunden slappnar av/accepterar att ligga där. Utöka sedan succesivt.

 

SKVALLETRÄNING

Skvallerträning är ett ypperligt verktyg som förenklar att vi kan ha hunden lös.

Läs om skvallerträningen i texten, rada upp saker du vill skvallerträna på (om det nu behövs) och börja med den som gör hunden minst uppjagad/taggad/benägen att skälla eller springa dit.

Sedan tar du den näst svåraste osv.

 

 

 

 

Datum för träffar

Träff 1:   21/4
Träff 2:   28/4
Träff 3:    5/5

Träff 4:   12/5
Träff 5:   19/5
Träff 6:   26/5
Träff 7:     2/6
Träff 8:     9/6

 

GROVPLANERING

Lektionsinnehåll

 

*Presentation

 

*Mål

 

*Aktivitet och regler(struktur) är olika saker

 

*"Sitt-stanna-kvar", först långt från andra hundar, sedan närmre

 

* Momnetet "Här" (gå nära)

 

*Rosenthalseffekten (en social varelses beteende är färgat av vad dess närmsta omgivning har för förväntningar på henne

 

             

 2.

 

*Signalord/kommando

 

*Vi sätter signalord på "Här"/"Gå nära"

 

* Vi gör en regel av

"Sitt-stannakvar"

 

*Agility (Slalom)

 

* mm

 

 3.

 

* Regler, forts

 

*"Här" i uppmanande syfte 

 

*Teori Lös Hund/Inkallning

 

*Agility (Hopphindret introduceras).

Vi sätter ihop två hinder.

 

* Inlärningsfas och regelfas "gå med slakt koppel"

 

 

 

 4.

 

* Regler, forts

 

*"Här" som regel

(för den som är och känner sig redo för det)

 

*Teori Lös Hund/Inkallning.

Hur gick det?

 

*Agility

 

* Inlärningsfas och regelfas "gå med slakt koppel"

 

* Läxa tills nästa gång:

Klicka in hunden

 5.

Teori:

Skvallerträning

Läxa tills nästa gång:

Skvallerträna på något

(ex katter, hundar, harar, igenkottar, rådjur)

 6.

 

 7.

 

 8.

 

 GRUNDKURS VT 2013

 


 

 

Aktivitet och regler

 

Vi skiljer här på aktivitet och regler.

 

Hunden behöver både aktivitet och struktur för att fungera bra och det är oerhört viktigt att det blir tydligt för hunden vad som är vad.

 

Till aktiviteter hör sådant som vi erbjuder hunden för mental stimulans. När vi håller på med en aktivitet så är hunden under utveckling. Vi är, mer eller mindre, med och styr utvecklingen genom att förstärka (belöna) hundens beteende i en viss riktning.

 

Till struktur hör social struktur (vem har ansvar över vad i familjen och vem sätter reglerna?) och regler (hur ser reglerna ut?).

 

 

Att sätta  regler

 

Då vi vill skapa en regel behöver vi, i de allra flesta fall, först lära in ett visst beteende.

 

Steget efter det är att lära hunden att koppla beteendet till ett visst ord (i vissa fall är det istället kopplat till en viss situation, ex hundmöten)

 

När vi är försäkrade om att hunden förstår beteendet och kopplar det till ett visst ord eller en viss situation kan vi gå över till nästa fas, dvs att göra en regel av det.

 

Fram tills dess att vi gör en regel av något befinner vi oss i en inlärnings-fas och formar hundens beteende och så länge vi gör det är vi inom ramarna för aktivitet (inlärning är en form av aktivitet).  Men när vi sedan går in i fasen där vi skapar en regel så handlar det istället om att sätta ett socialt krav på hunden.

 

 

 

Några ord om inlärning

 

Det finns en rad inlärningsprinciper som vi kan ta vara på för att få en effektiv inlärning.

En av de viktigaste av dessa är att hunden, utöver att vara motiverad av belöningen, är motiverad inför själva träningen.

Se därför till att träningspassen är korta och roliga. Försök att ta en paus innan hunden tröttnar.

Det finns två huvudsakliga mål med ett träningspass:

Att hunden kommer en liten bit i att befästa beteendet och att hunden längtar efter nästa gång du tar dig tid att träna (leka) med henne/honom.

 

Se till att få några få tillfällen att belöna och ta en paus medan hunden fortfarande är på topp så att det sista minnet av Enpasset blir något verkligt positivt. Då kommer hunden längta efter nästa gång ni ska träna och passa på att ta in så mycket information som möjligt. Träna gärna många gånger, men korta stunder.

 

Ha alltid ett neutralt slut-ord då ni avslutar ett träningspass (oavsett om det är för att ni ska ta 5 minuters paus eller inte träna mer den dagen). Ett bra ord här är ”slut”

 

Om vi skulle använda ett påbjudande ord här (Såsom ”Varsågod”) signalerar vi att det som kommer efter träningspasset är roligare, och det vill vi inte. Det ska vara jättetråkigt att träningspasset är slut.

 

”Varsågod” är bättre att använda när vi vill vara just påbjudande (såsom när hunden tillåts gå och ta något gott, hälsa på en annan hund, springa iväg och leka eller liknande). Det är svårt att säja ”Varsågod” på ett neutralt sätt. De flesta hundar har dessutom redan lärt sig att koppla ordet till något skoj och tillåtande. Och även om de aldrig skulle ha hört ordet så läser de av energin i vad vi har lärt oss att koppla till ordet när vi säjer det.

 

 

 

Hundmöten

 

En del hundar bryr sig inte så mycket om andra hundar som passerar, men många reagerar mycket på ena eller andra viset genom att ex vilja komma fram till den andra hunden.

 

Det är fint för hundar att socialisera med varandra, men det är viktigt att det blir tydligt för hunden att vi är den som avgör om det är tillåtet att hälsa på en viss hund vid ett visst tillfälle annat än om hundarna redan är i varandras direkta närhet såsom när vi ex är hemma hos varandra.

 

Dels vill vi kanske ha hunden utan koppel och det fungerar ju inte om vi har en hund som själv väljer om han/hon ska fram till andra hundar.  Även när hunden är kopplad är det jobbigt om hunden strävar efter att komma fram och/eller kontrollera andra hundar.

 

Dels så är det, för en del hundar, oerhört påfrestande att uppleva att han eller hon har ansvaret att kontrollera mötande hundar hela tiden. Väldigt många hundar tar på sig den uppgiften.

 

Där måste vi lära hunden att det är vi som har kontrollen och att de inte behöver kontrollera varenda hund som dyker upp. Vi måste lära dem att, om det ens är på tal att komma fram till en mötande hund, så är det för att vi har givit en tillåtelse.

 

Första steget, om ni inte redan tagit det, är att ALLTID säja ”varsågod” (eller annat påbjudande ord) till hunden om ni släpper fram henne/honom till en hund ni möter. Säjer vi alltid varsågod när detta sker så blir det dels inte lika självklart för hunden att springa eller sträva fram mot andra hundar när ni inte säjer det och dels blir det lättare för hunden att förstå att vi inte tillåter det när vi inte säjer ”varsågod”.

 

Om hunden vid något tillfälle ändå springer fram till den andra hunden utan att ni sagt varsågod, se till att avbryta det fortast möjligt. Ta bort hunden därifrån så fort du kan. Varje sekund som hunden är framme hos den andra hunden utan att du har tillåtit det späder på en vana. Vanans makt är mycket stor. Tycker hunden om att hälsa på andra hundar så blir han eller hon också belönad för sitt initiativ att springa fram varje för varje sekund som hälsningen pågår. Vi kallar det för att hunden självbelönar sig och all belöning har påverkan på inlärningen så det som händer är helt enkelt att hunden lär sig att göra så.

 

Så om det händer: Ta snabbt bort hunden från den andra hunden och låt henne/honom inte hälsa på den här hunden efteråt heller. Ibland när en hund springer fram tar husse/matte bort hunden men frågar efteråt om de kan hälsa (eller så säjer den andre ägaren ”det gör ingenting, de kan hälsa), men låt de inte göra det denna gång, inte heller om du får fast hunden och sedan säjer ”varsågod”. Det finns nämligen inte någon hund som på 2-3 gånger av detta scenario lär sig att om man springer fram till en annan hund så slutar det med att man får hälsa. Att husse eller matte fångar in hunden några minuter spelar ingen roll, det kanske kändes bra för husse/matte att få säja ”varsågod” där, men ur hundens synvinkel så är det han eller hon som såg till att det blev hälsningskalas.

 

Det kan låta väldigt strikt och tråkigt att vara så här konsekvent, men det är betydligt tråkigare om hunden aldrig eller nästan aldrig kan strosa omkring utan koppel och om husse/matte i dessa fall måste vara på helspänn ifall hunden får syn på en annan hund.

 

 

Att visa hunden vad som är en regel och att förenkla för hunden att följa dem

 

Låt oss säja att vi vill göra en regel av ”sitt-stanna-kvar”

 

Det första vi gör är att lära hunden momentet och så länge vi gör det är vi in en sk. inlärningsfas där vi belönar beteendet tills hunden verkligen har lärt sig vad det går ut på.

 

Att vi gör en regel av det betyder att vi också har det som ett krav på hunden, dvs att hunden ska sitta och stanna kvar tills vi ger klartecken om att han/hon kan göra något annat.

 

Tydlighet är en rättvis och viktig sak nr det kommer till att sätta regler. När vi bestämmer oss att göra en regel av det slutar vi därför att belöna beteendet och istället bara förvänta oss det. Så länge det finns en belöning närvarande signalerar vi nämligen att hunden har ett val mellan att göra något för belöningen och att avstå ifrån det. Vi kan inte kräva från hunden att han/hon ska vilja ha godiset. 

 

Sätt hunden och säj åt henne/honom att sitta kvar. Gå iväg en bit och stanna där en liten stund. Gå tillbaka till hunden och säj ”varsågod” innan hunden får resa på sig. Belöna inte! Det är svårt i början, men

 

Om hunden reser på sig för tidigt säjer du ett tydligt ”Nej” (hunden förstår inte ordet, men tonen) och går tillbaka och sätter hunden. Börja om från början och avsluta inte övningen förrän det slutar med att hunden satt kvar tills du sa ”varsågod”.

 

Det är viktigt att ditt ”Nej” kommer så fort som möjligt, gärna redan när hunden är på väg att resa sig. Ett nej 3 sekunder efteråt är också ett nej, men det är inte lika effektivt.

 

När detta fungerar lägger du på störningar av successivt ökande svårighetsgrad.

 

Syftet med störningarna är dels att träna upp hundens impulskontroll och dels att visa för hunden att regel gäller oavsett

 

miljö och situation.

 

För att det ska fungera på ett bra sätt är det, som sagt viktigt, att störningarna blir stegvis svårare. Går vi för sakta fram får vi ingen chans att träna på vårat ”nej” och hunden får ingen rättvis chans att bygga upp sin impulskontroll.

 

Det är värt att nämna att det inte bara är hunden som behöver träna på detta för att bli bättre och bättre på det. Även vi behöver träna upp vår förmåga att sätta en trovärdig gräns.

 

Vad som är svårt och hur svårt det är varierar från hund till hund, men här kommer ett genomsnittligt förslag på stegring av störningar.

 

  1. En lugn miljö där det inte passerar så mycket folk eller andra hundar. Stå helt stilla och gå lungt tillbaka

  2. Rör dig fram och tillbaka medan hunden sitter stilla

  3. Rör dig snabbt och ibland lite ryckigt medan hunden sitter stilla

  4. Låtsas som att du hittar något på marken, kanske något ätbart

  5. Kasta en pinne eller en boll

  6. Som ovan fast du själv springer och hämtar den

  7. Sparka på en boll

  8. Gå en bit fram mot hunden, leta efter saker i fickan eller öppna en väska

  9. Sätt dig på marken

  10. Vänd dig mot hunden

  11. Var i en mer störande miljö med andra människor och hundar, cyklar osv

 

 

 

Fortsätt i allt svårare miljöer, ex där det brukar finnas katter, harar, rådjur

 

Om du har möjlighet kan du ta hjälp av andra som får figurera med andra hundar, cyklar eller vad nu just din hund behöver lära sig att hantera.

 

 

 

Låt hela ditt uppträdande och ditt sätt att säja ”Nej” vara så trovärdigt som möjligt. Lugnt, självsäkert och bestämt.

 

Det blir betydligt lättare för hunden att ha tillit till att våra regler är värda att följa om vi själva kan berättiga oss själva att sätta regler. Hunden känner lätt av om vi vacklar i den rollen varför det, som sagt, finns en mening med att även vi behöver bygga upp det stegvis.

 

Försök ha attityden att du tar för givet att hunden ska lyssna på dig, att det är en självklarhet. Du kanske blir jätteglad eller förvånad om hunden lyssnar på dig, men försök uppträda som om det vore det mest självklara i livet. Strunta i all form av beröm, inklusive socialt beröm (såsom att klappa osv).

 

Du får förstås gosa, klappa, ge godis, leka osv hur mycket du vill med din hund, men gör inte det just då du har ett socialt krav på hunden. Gör det istället när ni ägnar er åt inlärning av något annat (som ni ännu inte gjort till regel eller som ni aldrig kommer att göra till regel eller närhelst i vardagen.

 

Att ge hunden den tydligheten och säkerheten över vad som är en regel och inte tar bort mycket onödig stress förutom att det förstås gör det enklare för hunden att följa reglerna.

 

 

 

Gör likadant med andra saker du vill göra till regler. Dvs först en inlärningsfas och när du ser att hunden verkligen förstår så går du över till regelfasen.

 

 

 

Skillnader mellan inlärningsfas och regelfas

 

(där vissa saker i livet, såsom ex Agility eller Spår stannar i inlärningsfasen)

Inlärning Regler

Locka eller vänta ut rätt beteende och beröm så snart

hunden gör rätt. Höj belöningskriterierna i takt med att hunden lär sig bit efter bit.

 

Försök att låta bli att säja ”Nej” , lägg istället fokus på att säja "Ja” (dvs belöna)

när det blir rätt.

 

Träna som oftast korta stunder, sluta medan hunden är på topp och tycker

att det är skoj så att hunden längtar efter nästa träningspass och därmed

kommer att försöka ta in så mycket som möjligt

 

Ha ett neutralt slutord, ex ”slut”, ett påbjudande slutord signalerar att det är

roligt att bli av med träningspassen och motverkar därmed idealet som är att hunden

ska längta efter att träna

Berätta för hunden vad han/hon ska göra

 

Förvänta dig att hunden gör det

 

 

Var snabbt fram med ett ”Nej” om hunden gör fel

Belöna inte (inte på något vis)

 

Belöna intelligens

 

 

Ge ett påbjudande ord när hunden är fri från regeln

 

 

 

  

 Att följa/ att hålla sig i närheten
Tamhunden har följt oss i många tusen år genom generationer. Det varierar förstås från hund till hund hur följsamma de är, men generellt så sitter det väldigt djupt att följa sin husse/matte. Så för oss handlar det inte om att lära hunden att följa, det handlar om att ta den uppgiften ifrån hunden. I en flock håller man reda på varandra. Det kan variera från individ till individ vem som har största delen av den uppgiften. Dels pga att hunden är snabbare, har bättre hörsel och luktsinne än vi är det bäst om hon får huvudansvaret över uppgiften ”håll reda på flocken”. Hunden har en sådan förmåga, men det är viktigt att hela tiden hålla den vid liv, dvs att hunden får träna och vässa på den förmågan. Om vi är förutsägbara i hur vi rör oss ute på promenad eller hela tiden ropar på (håller reda på) hunden så kommer hunden förmodligen acceptera att vi har tagit på oss den uppgiften och behöver då inte anstränga sig där utan kanske hittar andra uppgifter såsom att hålla ordning på vilka andra hundar som finns i området. Låt hunden få träna på detta mer eller mindre varje dag genom att:
Ibland ändra riktning då hunden inte ser på

• Låta bli att ropa när du ändrar riktning 

                                                                                                      
Hur mycket eller litet du ska göra detta beror dels på hunden och dels på hur nära du vill ha din hund. Är hunden väldigt självständig (överlag eller periodvis) så gör det mer. Ska hunden alltid vara supernära så gör det mindre, då vill vi istället uppmuntra det självständiga. För den extremt självständiga hunden kan man behöva vara mer noga med reglerna och ibland kan det vara på sin plats att göra inkallning till en regel i sig. Men glöm för den saken inte bort att jobba även från andra hållet, dvs genom att vara mycket oförutsähbar i hur du rör dig under promenaden med den självständiga hunden. Du kan också göra något som kallas för intiativ-aktivering (se längre fram i texten)

Inkallningen

Eftersom inkallningen är heligt (för den som vill ha hunden lös) så är det viktigt att vara extra noga med vad vi lägger för erfarenhet och vana i inkallningsordet (*namn*, ”kom” eller vad vi nu vill använda då vi kallar in hunden).
Det absolut bästa är om vi under en period ser till att 100% av hundens erfarenhet av inkallningsordet är att hon redan är påväg till husse/matte. Kan vi därtill använda kraften i det som gjorde tamhunden till just tamhunden, dvs motivationen och förmågan att hålla reda på/följa människan, så har vi allt att vinna.
Ha en period där du endast kallar på hunden medan hunden redan är påv äg till dig. Du skapar sådana situationer genom att byta riktning när ni är ute och går. När hunden sedan kommer efter så ropar du på hunden. För varje gång du ropar medan hunden redan är påväg till dig (istället för som en uppmaning om att hunden ska komma) ”programmerar” du in i hundens erfarenhet att man alltid är på väg till husse/matte när man hör inkallningsordet.  På så vis blir det ingen stor grej utan bara något helt naturligt, något som bara är, ungefär som att man skakar på sig nr man blir tillräckligt blöt. Försök att undvika att göra det till ett trick genom att ex ge godis eller säja åt hunden att hon var jätteduktig. Ibland blir vi förstås glada när hunden kommer och tittar på oss, var gärna glad, men försök om möjligt att inte göra så stor grej av det. Tänk på pygmalion-effekten (Rosenthalseffekten) som säjer att en stor del av en social varelses beteende färgas av vilka förväntningar som omgivningen har på henne. Försök ta det för givet. Var glad och vill du säja något när hunden kommer och tittar upp på dig, säj då hellre ”Hejsan!” Vad som helst förutom något som tyder på att hunden har presterat något. I sammanhang som agility, tävlinglydnad osv ska hunden hela tiden förbättras och slipas på. Här vill vi att hunden ska komma när vi ropar, det enda som ska vara exakt är att hunden ska göra det varje gång vi ropar.  Och just därför baserar vi inkallningen på att ha en period där hunden ofrånkomligen kommer varje gång vi ropar, eftersom vi bara ropar när det redan sker.

 

 

När vi har hållit på så här (oförutsägbarhet i hur vi rör oss samt att vi ropar inkallningsordet några av de gångerna medan hunden är på väg till oss) i ca 3 veckor ska vi fortsätta att göra det med också gå vidare.

 

Vi kan nu kalla på hunden i uppmanande syfte och  vill i så stor grad som möjligt fortsätta ge hunden erfarenheten av att komma när vi ropar. Det gör vi dels genom att vi, i någon grad, fortsätter som innan och dels genom att i så hög grad som möjlig ropa på hunden vid tillfällen då vi vet att sannolikheten för att hunden kommer att komma till oss är hög.

 

 Första veckan efter 3-veckorsperioden  räcker det med att ropa in hunden 3 gånger på hela veckan. Egentligen är det inte antalet gånger som har betydelse i sig utan snarare antalet gånger i relation till de gånger vi ropar in hunden då hunden redan är på väg samt själva kvaliteten (dvs att vi lyckas få hunden att komma när vi ropar).

 

Hela grejen går, som sagt, ut på att ge hunden så många erfarenheter av ”När min människa ropar så kommer jag” som möjligt och så få erfarenheter av ”När min människa ropar så gör jag något annat” som möjligt. Vanans makt är väldigt stark och det är självbelönande att göra något man är van vid varken det är bra eller dåligt. Då man gör något man känner igen/ är van vid så utsöndras sk må-bra-hormoner – signalsubstanser som ger en känsla av tillfredsställelse.

 

 

 

Ett bra sätt att så här i övergången mellan 3-veckorsperioden och att vi börjar ropa på hunden i uppmanande syfte är att vi låter någon hålla i hunden, går iväg en stund (så hunden får längta lite efter oss) och sedan ropar in hunden.

 

 

Vid tillfällen då vi behöver hindra hunden från att ex gå fram till andra hundar är det , oftast och i regel bättre att  just hindra eller ännu bättre förhindra hunden att gå fram genom att exempelvis använda ”Här” (att hunden ska gå nära dig) eller säja ”Nej” och gärna fysiskt stoppa hunden om hunden är påväg att gå till den andra hunden.

 

Du kan ropa på hunden, men om du vet att sannolikheten för att hunden kommer i den aktuella situationen är låg (vi vet vilka situationer som är utmanande för just vår hund) så vet vi också att risken för att hunden får erfarenheten ”min människa ropar, men jag går fram till den andra hunden) är hög.

 

 En annan anledning till att använda sig av ”nej” (om de gör något förbjudet)istället för att ropa på dem är förstås att visa hunden vad som inte är tillåtet. Blir det tillräckligt tydligt/konsekvent så kommer hunden sluta att göra det han/hon inte får göra och då blir promenaderna mer avslappnade, du behöver ha mindre koll på hunden vilket gör att hunden får mer koll på dig.

 

 Så dessa två saker, dvs att hålla inkallningen så ren som möjlig (dvs att erfarenheten av ordet blir ”jag kommer till min människa” och ”jag är redan påväg till min människa”) och att ha tydliga regler har dels ett egenvärde men stödjer också varandra.

 

 Man kan också, om man vill/behöver, ha en sk. Nödvisselpipa.

 

Jag kallar det så därför att dess funktion (att hunden kommer när man visslar) endast ska användas i just nödfall ex om det dyker upp en situation där varken så långt ni kommit i inkallningen eller regelsättandet inte räcker till.

 

Du betingar då ljudet från en viss visselpipa med något av det absolut godaste hunden vet. Man gör då på exakt samma sätt som när man klikcar in hunden, det är efter själva betingningen (kopplingen/inklickandet eller invisslandet) som det går isär, dvs användningen är olika. Medan klickern används för att förstärka ett önskvärt beteende så används visselpipan för att få hunden till oss. Det är ingen inkallning i den meningen att hunden kommer till oss men i den meningen att hunden kommer till visselpipan för att få sitt godis och det är ju vi som håller i den.

 

Vi ”visslar in hunden” (på samma vis som vi klickar in en hund).

 

När vi gjort det kan vi, då vi är ute och går, vissla i pipan varav hunden med största sannolikhet kommer farandes.

 

Då ger vi det goda.

 

Det är likadant med klickern att vi alltid ger det goda efter en visselsignal.

 

När man har gjort detta kanske en gång i veckan ett tag så kan man vänta med tills man kommer in med att ge det goda, dvs man behöver inte ta med det ut.

 

De första gångerna detta sker bör man gå hem så fort som möjligt för att hunden ska få det så fort som möjligt.

 

Då ser man helt enkelt till att vissla endast då man är nära hemmet.

 

 

 

Så steg 1 är att ”vissla in” hunden. Steg 2 är att prova att vissla några gånger ute på promenad och omedelbart ge godiset när hunden kommer. Steg 3 är att lämna godiset hemma men att befinna sig nära hemmet, vissla och gå raka vägen hem och ge godiset. Steg 4 bör inte göras innan steg 3 har gjorts några gånger så att hunden hinner koppla att även om godiset inte kom på en gång så resulterar det alltid i godis.

 

Steg 4 är att använda det i nödfall, dvs dit varken inkallning eller regler sannolikt kommer fungera för tillfället.

 

 Skillnaden mellan att kalla in hunden och att vissla in hunden är att vid det förstnämnda så är det en social grej (hunden kommer till dig) och vid det sistnämnda så kommer hunden till sitt godis via visselpipan. Flocken är något hunden har ett konstant behov av rent driftmässigt. Matbehovet varierar och konkurrerar med andra behov.

 

 En matdriven inkallning (hunden kommer egentligen inte till dig utan till sin mat/sitt godis) är inte ett alternativ till en social inkallning. Det är ett komplement. Om vi använder visselpipan sällan har den betydligt större effekt om vi visslar lite titt som tätt. Visslar vi titt som tätt finns det en ganska stor sannolikhet att hunden kommer att börja prioritera ”Hmmm, ska jag springa till den andra hunden först eller ska jag springa och ta mitt godis denna gång?”. Betingar vi ljudet till något väldigt gott och visslar väldigt sällan så är sannolikheten att hunden bryter av utan att börja vela betydligt större.

 

 

 

 

 

Klickeranvändning

En klicker är en liten dosa som vi kan trycka på för att utlösa ett klick-ljud.

Den finns att köpa i de flesta djurbutiker och kostar omkring 30 kronor. Det finns dyrare varianter med inställbar ljudvolym som kan vara bra för de som har mycket ljudkänsliga hundar.

Klickern är ett bra verktyg att ha tillgång till vid inlärning och då speciellt då vi vill förstärka små delar eller nyanser av ett visst beteende.

När vi vill befästa ett visst beteende är en av de viktigaste sakerna (för att inlärningen ska bli effektiv) att vi har en bra tajming på förstärkningen/belöningen, dvs att belöningen kommer i exakt rätt sekund, i vissa fall i rätt del av den sekunden.

Det kan bli svårt att hinna med att ge en godis eller liknande så snabbt.

Däremot är det lättare att lära sig klicka i rätt sekund.

 

Klickljudet är ingen ersättning för andra former av belöningar, ex godis.

 

När en varelse utför ett visst beteende och samtidigt upplever en lustkänsla så lär sig varelsen det beteendet.

Allt som kopplas med lustkänslor "sätter sig" i vårt minne. Ju snabbare ett visst beteende utlöser det lustfyllda desto bättre blir inlärningen, det är därför vi är så noga med att försöka belöna exakt i den sekunden där hunden valde ett beteende som vi vill förstärka.

 

Ïnnan man börjar träna med klickern så lär man hunden att koppla ljudet från klickern till något mycket trevligt, vi säjer då att vi "klickar in" hunden.

Det går till på det viset att vi utlöser ljudet och samtidigt ger något extra gott till hunden. Vi kan göra så ca 10 gånger på raklen sedan kan vi ta en paus. Vi klickar, ger godis, klickar ger godis osv.

Gör så 3-4 gånger per dag i några dagar. Det brukar räcka med 1-3 dagar. Väldigt lätt övning :)

Så småningom kommer ljudet utlösa exakt samma sak i hundens hjärna (dvs massa lustkänslor) som när han eller hon får något riktigt gott i munnen. Då säjer vi att hunden har betingat (kopplat) ljudet med en lustkänsla. Hunden är "inklickad".

Sedan när vi använder klickern i träning så fortsätter vi att ge godis efter klicket (i annat fall blir det en ny koppling så småningom, dvs klick= inget godis och då försvinner effekten. Meningen är här att tajma rätt beteende bättre än vi vanligtvis hinner med "bara" godis.

Hundar (samt människor och andra varelser) gör sådana kopplingar hela tiden. Blunda och tänk på en citron, att du skär upp den och smakar på den. Vad händer?

 

 

 

Handduken”

 

Handduken” är ett bra vardagsmoment att ha på flera olika sätt.

 

 Det färdiga momentet  går ut på att hunden ska lägga sig på en handduk/filt på ett signalord (ex ”handduken) och ligga kvar där tills du ger ett tillåtande (ex ”varsågod”).

 

Praktiska användningsområden:

 

Om hunden blivit smutsig kan han/hon få ligga på en handduk ett tag och torka. Man kan förstås torka av hunden först, men de flesta pälsar avger en hög med sand någon kvart efteråt när hunden torkat och då är det bra om handduken får ta hand om det värsta.

 

Passivitets-träning. Framförallt aktiva hundar kan ibland behöva hjälp med att slappna av. Där är handduken väldigt användbar. Det är lättare att slappna av när platsen hunden ligger på är tydlig och avgränsad i form av en handduk/filt. Man kan köra momentet i förebyggande syfte för att träna passivitet, men också vid tillfällen där man ser att hunden har svårt att gå ned i varv.

 

 

 

För att kunna ta med hunden på fler platser. I alla miljöer och situationer är det inte alltid lämpligt eller praktiskt att ta med sig en hund. Dessa miljöer och situationer blir färre om du kan ta med dig en handduk och låta hunden ligga där när det behövs.

 

 

 

Inlärningen av ”Handduken”:

 

Under inlärnings-fasen av ”Handduken” så tränar vi korta stunder och ser, som vanligt, till att ha kul, belöna och sluta innan hunden tröttnar. Detta för att få inlärningen så effektiv som möjligt.

 

Man kan använda en klicker.

 

Lägg ut handduken och visa att du har godis. Gå lite runt handduken och så fort hunden hamnar på handduken så klickar du och ger godis.

 

Upprepa omkring 7 gånger innan du tar en paus.

 

Nu ska du också få hunden att ligga ned på handduken. När hunden hamnar på handduken så kan du belöna med ord samtidigt som du med godis och handrörelser får hunden att lägga sig ned. Så fort hunden lägger sig kommer klick+ godis+signalordet (”Handduken”, ”filten” eller vad du nu vill säja). Använd inte ordet ”ligg” eftersom det betyder att hunden ska ligga oavsett om det finns en handduk där eller inte.

 

Ett bra sätt att få hunden att lägga sig är att först sätta hunden med hjälp av en hand med godis som förs över hundens huvud och , när hunden sätter sig, så tar du samma godishand och bildar ett ”L” från hundens nos, dvs rakt ner från nosen och sedan ut från hunden längst golvet/marken.

 

En del hundar lägger sig även när vi direkt håller en hand med godis på golvet/marken en bit framför hundens nos. Du får pröva dig fram och när det funkar så berömmer du och lägger dit signalordet.

Flytta gärna på handduken lite emellan så att hunden blir medveten om den.

 

Upprepa detta några pass och trappa sedan ned handrörelsen.

Så småningom kan du prova att säja signalordet i uppmanande syfte. Lägg ned en handduk, visa hunden att du har något gott och ge signalordet. en del hundar behöver lite tid på sig att komma på vad det är vi vill, så ha lite is i magen.

Men blir det allt för svårt så backar du och visar hunden rätt ett tag till.

 

 

 Skvallerträning

Med skvallerträning menas att vi lär hunden att ”skvallra” (”berätta för oss”) att hon/han ser något. Om man tränar så här lär man hunden att skvallra på saker som hunden annars skulle bli störd av, rädd för, vilja fram till eller skälla ut. Det går att lära hunden att skvallra på vad som helst, ex andra hundar, fåglar, barn, cyklar, katter. Det finns också de som skvallertränar på vilt (i arrangerad träning oftare på doften än på levande djur)
I exemplet nedan har vi en hund som ska lära sig att ”skvallra” på andra hundar. Tanken är att lära hunden att ta kontakt med dig när en annan hund dyker upp. Därifrån kan du ge hunden ”varsågod” (om hundarna ska hälsa) eller bara belöna att hunden tog kontakt med dig istället.


STEG 1

Klicka och ge godis varje gång hunden får syn på en annan hund (det går givetvis träna detta utan klickern, men klicker är helt klart bra här). Klicka inte i den stunden DU får syn på den andra hunden, utan i den stunden du märker att din hund får syn på den andra hunden. Försök klicka så tidigt som möjligt och använd så god belöning som möjligt. Gör så här, om och om igen, VARJE gång din hund får syn på en annan hund under ca 3 dagar. Efter dessa dagar kan du testa om hunden är redo för steg 2.

STEG 2

Prova du att dröja med klick + godis då hunden får syn på den andra hunden. Vad händer. Om hunden vänder blicken mot dig ”jaha, vart är mitt godis nu då?” klickar du snabbt och ger godis. Fortsätt så här några dagar och var lika konsekvent med detta som vid Steg 1. Om hunden inte tittar tillbaka på dig alls, gå tillbaka till steg 1 under en period för att sedan prova steg 2

STEG 3

När steg 2 fungerar tillräckligt stabilt tar du några steg bakåt när hunden vänder sig mot dig. Försök få hunden att gå till dig. Så fort hon/han tar initiativ till att göra det kommer klick+godis. När det fungerar vill du kanske att hunden ska komma enda fram till dig innan klick+ godis kommer. Det är här inte meningen att du ska ropa på hunden, isf är det ju inkallningen/att hunden väljer att komma när du ropar som klickas. Lirka istället på andra vis för att successiv få hunden att komma till dig som en förlängning av steg 2.

 

 Sammanfattningsvis

 

Förutom det mest självklara såsom kärlek, god omvårdnad och omstänksamhet så finns det, i stort, tre saker vi behöver tänka på för en bra relation med vår hund och en fungerande vardag.

Att hunden är mentalt stimulerad, dvs att man har något pågående projekt/någon aktivitet så man ser till att hunden får utveckla sina förmågor. Med de flesta hundar behövs faktiskt inte så jättemycket/kvatntitet, men det behövs kvaliteet. Och det som kännetecknar kvalitet här är att hunden får gå framåt. Ex att hunden får leta godis 5 ggr i veckan är inte lika bra som att hunden får göra det 1-2 gånger i veckan och att det succesivt blir svårare så att hunden lever med en känsla av att han/hon utvecklar sina förmågor. Förlag på bra aktiviteter är kantarellsök, personsök, personspår, agility. Men det finns också mycket annat!

Regler och struktur är också mycket viktigt. Att hunden vet vad som är en regel och inte. Att vi människor sätter oss ned och bestämmer vem som har ansvar över vad och kommunicerar det på ett tydligt sätt

Att hunden får ha en huvuduppgift i flocken och det är att se till att flocken är tillräckligt samlad då vi rör oss på stora områden (dvs utomhus). Hunden har det i sig (mer eller mindre) men behöver träna på den förmågan på samma sätt som muskler behöver hållas igång för att inte förtvina.

 

Att kunna ha hunden lös är något som understödjs av alla de 3 ovanstående sakerna.

En tillfredställd hund, en hund som gör roliga saker med matte/husse kommer automatiskt bli lättare att ha lös eftersom gemensamma aktiviteter stärker relationen och kontakten samt samhörigheten.

Men för att det ska funka behövs också regler såsom att hunden vet att det är förbjudet att ta intiativ till att springa fram till andra hundar eller att vi, då situationen gör att det blir utmanande för hunden att följa regler på avstånd från oss, kan säja åt hunden att gå nära tills situationen/omgivningen är lättare för hunden.

Även en säker inkallning behövs och den främjas av att vi grundlägger inkallningen i en positiv vana genom att i huvudsak se till att hunden får erfarenheten att han/hon kom er eller ibland t.o.m redan är på väg när inkallningsordet kommer.

Det finns också andra saker vi kan göra för att säkerställa inkallningen såsom att ladda inkallningsordet med positiv energi (upprepa ordet när hunden är intensivt glad i oss, såsom ex när vi kommer hem till hunden) och nödvisselpipa.

Ett annat bra komplement till bra promenader med kontakt är att skvallerträna på sådant som hunden brukar störas av och/eller lägger mycket uppmärksamhet på och kanske vill fram till fast det inte är lämpligt att han/hon springer fram, skäller eller liknande på dem.