STANDARD OCH RASBESKRIVNING FÖR LUNALIAHUND
Ändamål och användningsområde:
Lunalian är en aktiv och sällskaplig hund. Den är mångsidig och anpassningsbar och därför lämpad för de flesta typer av arbeten förutom jakt.
Den profil av egenskaper som eftersträvas skapar goda förutsättningar för att klara av arbete där det ställs höga krav på såväl fokus som uthållighet.
Karaktär:
Entusiasm, livslust, och tillit är begrepp som ska genomsyra Lunalians personlighet.
Dess utgångsläge är att de flesta är potentiella vänner. Urskiljningsförmåga och ett intresse att vakta sin flock finns dock där, om inte tidigare så när hunden växer upp och mognar.
Lunalian är intelligent på ett sätt som inte går att missa. Detta i kombination med en naturlig lust till att lära och till att samarbeta gör den till en tacksam och rolig samarbetspartner.
Karaktäriskt för rasen är ett balansförhållande mellan å ena sidan en stark vilja till samarbete och samhörighet å andra sidan en självklar tillit till de egna förmågorna. Tryggheten till sig själv ger den mycket goda förutsättningar att bli miljöstark trots att den är att räkna som en signalkänslig hund.
Den är mjuk och vänlig, i grund och botten finns dock en skarphet som kan förvåna, men den egenskapen demonstreras sällan i onödan. Det övervägande är att den har en naturligt drift att söka en vinna/vinna- utgång i de allra flesta sociala situationer. Därför drar den sällan eller aöldrig förhastade slutsatser när den upplever hot såvida den inte är hårt pressad. Den är inte tydligt benägen att varken fly eller fäkta utan vaktar vakande, vanligtvist genom att varna med några lågmälda och avbrutna skall för att sedan avvakta och lyssna in läget igen. När hotet försvinner avreagerar den snabbt och slappnar av.
Lunalian är kommunikativ, den har ett väl utvecklat språk likväl som den läser av andra effektivt.
Rasen är aktiv, uppmärksam och nyfiken. Den reagerar mycket snabbt på stimuli men utan att kompromissa med förmågan att slappna av då ingenting kräver dess uppmärksamhet.
Helhetsintryck:
Lunalian är en lätt rektangulär och harmoniskt byggd hund. Kroppen är kraftfull och stadig men aldrig tung. Det ska synas att den är byggd för att använda sin kropp på ett effektivt sätt. Den utstrålar självförtroende, kraft, vishet värme och ett ursprung hos naturen.
Huvud och hals:
|
Skalle
|
Skallen är av medelstorlek och i proportion till kroppen. Avståndet från nosspets till pannavsats (stop) är ungefär lika långt som från pannavsatsen till nackknölen. Pannavsatsen och nackknölen ska vara måttligt markerade.
|
|
Nosparti
|
Läpparna och kinderna ska vara väl åtliggande och tillslutna utan att strama. Läpparna men framförallt nosspegeln föredras väl pigmenterade oavsett hundens hud- och pälsfärg.
|
|
Käkparti
|
Väl utvecklade käkar med tydlig muskulatur, men utan att på något sätt se grovt ut.
|
|
Tänder och bett
|
Komplett uppsättning av väl utvecklade tänder. Saxbett eller tångbett.
|
|
Ögon
|
Ögonen är medelstora och mandelformade. Uttrycket är närvarande och varmt. Alla färger är tillåtna. Ögonfransarna tillräckligt utvecklade.
|
|
Öron
|
Stånd- eller vippöron/"lätta" öron. Medelstora och mjukt trekantiga öron som är medelhögt till högt ansatta. Det är av vikt att öronen är så pass högt ansatta och/ eller styva i basen att luft med lätthet kan passera in i dem.
|
|
Hals
|
Halsen ska vara medellång med torr och stark muskulatur. Halsen bär upp huvudet stolt då hunden är uppmärksam. I trav och galopp sträcks halsen på ett sätt som gör att huvudet bärs mer eller mindre framåtsträckt.
|
Kropp/ bål
|
Rygg och överlinje
|
Ryggen är av medellängd. Ryggen, länden och korset ska vara stark med väl utvecklad muskulatur men också mycket smidig och rörlig. Manken markerad. Ryggen är rak med svagt sluttande kors.
|
|
Bäcken
|
Bäckenet böjer svagt av i vinkel nedåt i förhållande till ryggraden, men aldrig så pass mycket att det begränsar rörelsen bakåt och därmed påskjutet av bakbenen.
|
|
Bröstkorg
|
Bröstkorgen är stark och förhållandevis djup utan överdrift. Den är rymlig men aldrig bred. Bröstkorgen är välvd mot ryggraden men något mindre välvd på sidorna för att ge frihet åt rörelsen
|
|
Underlinje
|
Underlinjen ska vara svagt men tydligt uppdragen mot buken.
|
|
Framställ
|
De muskler och ligament som håller skulderbladen mot bröstkorgen är starka, fasta och tydliga utan att varken vara eller verka stela. Skulderbladen ska vara tillräcklig tillbakalagda att förbröstet upplevs markerat då hunden ses från sidan. Överarmen går i en svag vinkel bakåt från skulderbladen till armbågen, inte i en direkt lodrätt linje mot maken. Sett framifrån är benen parallella men tassarna svagt vridna utåt. Handlovarna är lätt vinklade, starka men också elastiska vilket lättast kontrolleras då hunden är i rörelse.
|
|
Bakställ
|
Bakbenen är parallella. Låren väl musklade. Knäleden måttligt till väl vinklat utan överdrift. Hasleden stark, stabil och väl markerad.
|
|
Tassar
|
Tassarna ska vara tillräckligt stora, kompakta och något ovala i sin form. Tårna är välvda och slutna. Trampdynorna förhållandevis tjocka men elastiska. Klorna är väl utvecklade.
|
Svans
Svansen är ansatt strax under rygglinjen. Då hunden är uppmärksam bärs den ofta högt. Den ska dock inte bäras rakt upp eller tillbaka över ryggen.
Rörelser
Flytande, harmoniska och vägvinnande rörelse. Lunalian är byggd för att kunna röra på sig både effektivt och skonsamt.
Det finns glädje i rörelsen vilket oftast syns på rörelsemönstret. Inte ovanligt att den springer för springandets skull. Den är mycket uthållig, nästintill outtröttlig. Den vänder och parerar mycket effektivt. En vuxen Lunalia har i regel en mycket god närvaro i och kontroll över sin kropp.
Päls
Lunalian förekommer i olika pälsvarianter. Valparna i en och samma kull kan ha olika typer av päls. Runt 4 veckors ålder ser man om hunden blir korthårig, semilånghårig eller långhårig/raggig.
Färg och teckning
Alla färger och teckningar är tillåtna och önskvärda utan inbördes ordning så länge färgen eller teckningen inte har sitt ursprung i en genetiskt betingad defekt.Vi parar ex aldrig på Merle och om vi använder vita hundar så är det aldrig den typen av vit som hör ihop med att hunden riskerar att bli döv.
Var och varannan hund i denna population bär på färg-modifierare av olika typer.
Konkret betyder det att det är vanligt den färgen som hunden hade som valp förändras med tiden.
En svart valp kan förbli svart men den kan också bli blå (blågrå) eller vargsobel (grå).
Partier som var rent vita när valpen föddes kan förbli rent vita, men vanligare är att det framträder färgade prickar och fläckar i de vita partierna i varierande grad (ticking eller roan)
Även andra förändringar kan förekomma med tiden, ex brunröda färgskiftninga/ tecken eller svärta (svarta hårtoppar).
Det kan ta upp till 3 år innan färgen är färdig på en hund.
Storlek
Tre storlekar förekommer. Man vet ganska exakt hur stora valparna i en kull kommer att bli.